Moa Martinson | |
![]() Moa Martinson i sitt hem i Sorunda socken 1957. | |
Pseudonym | H.J. |
---|---|
Född | Helga Maria Swartz 2 november 1890 Vårdnäs församling, Östergötland, Sverige |
Död | 5 augusti 1964 (73 år) Sorunda församling, Södermanland, Sverige |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1928-1959 |
Genrer | arbetarlitteratur |
Noterbara verk | Kvinnor och äppelträd (1933) Sallys söner (1934) Mor gifter sig (1936) Kungens rosor (1939) |
Priser | De Nios stora pris (1944) |
Make/maka | Karl Johansson (1922–1928) Harry Martinson (1929–1941) |
Barn | Olof (1910 - 1974) Tore (1911–1978) Erik (1913-1996) Manfred (1914-1925) Knut (1916-1925) |
Släktingar | Kristina Swartz (mor) |
Influenser | Pjotr Kropotkin |
Influerade | Harry Martinson, Ivar-Lo Johansson |
Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz den 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland,[1] död 5 augusti 1964 i Sorunda församling i Södermanland,[2] var en svensk författare.[3][4]
Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen. Hon var relativt bortglömd men blev återupptäckt av kvinnorörelsen under 1970-talet. Ebba Witt-Brattström disputerade med avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet 1987. Kerstin Engman publicerade biografin Moa Martinson. Ordet och kärleken 1990.
Gator och torg i Norrköping, Eskilstuna och Stockholm har fått namn efter henne. Även Södertörns högskolas huvudbyggnad, Moas båge, är döpt efter Moa Martinson.[5] Framför huvudbyggnaden finns en skulpturgrupp kallad "Moas stenar", skapad av skulptören Claes Hake.