Nagorno-Karabach

Uppslagsordet ”Artsakh” leder hit. För promosingeln av Serj Tankian, se Artsakh (singel).
Republiken Artsach
Արցախի Հանրապետություն
Artsachi Hanrapetutjun
Flagga
Nationalsång: Azat u ankach Artsach
"Fritt och självständigt Artsach"
läge
Huvudstad
(även största stad)
Stepanakert
Officiellt språk Armeniska1
Statsskick republik
 -  President Arajik Harutiunjan
Självständighet från Azerbajdzjan 
 -  Deklarerad 6 januari 19922 
Area
 -  Totalt 4 400 km² 
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -  2015 års uppskattning 150 932 
 -  Befolkningstäthet 34,3 inv./km² 
Valuta dram (AMD)
Tidszon UTC+4 (DST+5)
Topografi
 -  Högsta punkt Mrav, 3 340 m ö.h.
 -  Största sjö Sarsang-reservoaren
 -  Längsta flod Terter
Nationaldag 2 september
Landskod nkr.am (internet)
Landsnummer 374 97
1. Konstitutionen garanterar "det fria användandet av andra språk utbredda hos befolkningen."
2. Beslutat genom en folkomröstning som hölls 10 december 1991.

Republiken Artsach, fram till 2017 Republiken Nagorno-Karabach[1][2] var en utbrytarstat med armenisk majoritetsbefolkning i södra Kaukasus, de facto beroende av Armenien. Republiken saknade internationellt erkännande och betraktades de jure som en del av Azerbajdzjan.

Området Nagorno-Karabach (en rysk term som betyder ”bergiga Karabach”) blev en källa till dispyter mellan republikerna Armenien och Azerbajdzjan när båda länderna blev självständiga från Ryssland 1918. Sedan Sovjetunionen expanderat in i södra Kaukasus etablerades Nagorno-Karabachs autonoma oblast (NKAO) inom Azerbajdzjanska SSR 1923. I november 1991 upplöste Azerbajdzjans parlament regionens självstyre,[3] och den 10 december 1991, när Sovjetunionen hade kollapsat, genomfördes en folkomröstning i NKAO, det angränsande distriktet Shahumyan samt deldistriktet Getashen, som resulterade i en självständighetsförklaring från Azerbajdzjan som Republiken Nagorno-Karabach, vilken inte erkändes av någon internationell organisation eller något land inklusive Armenien.

Under de sista åren före Sovjetunionens upplösning var området återigen en källa till dispyter mellan Armenien och Azerbajdzjan och situationen kulminerade i ett krig om området. Sedan eldupphör utropats 1994 kom den största delen av Nagorno-Karabachområdet och en del andra kringliggande områden i Azerbajdzjan under Artsachs kontroll.

I september 2020 inledde Azerbajdzjan andra Nagorno-Karabachkriget, som varade i tre månader. Genom sin militäroffensiv tog man kontroll över en del av södra Nagorno-Karabach inklusive städerna Hadrut och Sjusja. Kringliggande områden runt Nagorno-Karabach, som Kalbajar, Agdam och merparten av Latjin, överlämnades till Azerbajdzjan som en del av det avtal som ingicks av parterna efter att ett vapenstillestånd utropats den 10 november 2020. Latjinkorridoren mellan Armenien och Artsach samt resten av Artsach skulle säkras av ryska fredsbevarande trupper.[4]

Den 19 september 2023 bröt Azerbajdzjan vapenvilan och genomförde ytterligare en offensiv mot utbrytarstaten. De ryska fredsbevarande styrkorna ingrep inte, och republiken Artsach kollapsade redan nästa dag. Nästan hela republikens armeniska befolkning flydde till Armenien.[5] Artsachs president Samvel Shahramanyan skrev på en order som upplöste samtliga statliga institutioner från och med den 1 januari 2024, då republiken officiellt upphörde att existera som statsbildning.[6]


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne