Back Natrolit Azerbaijani Натролит Bulgarian Natrolita Catalan Natrolit Czech Natrolith German Natrolite English Natrolito Esperanto Natrolita Spanish Natrolita Basque ناترولیت Persian
| Natrolit | |
 | |
| Kategori | Tektosilikat |
|---|---|
| Dana klassificering | 77.01.05.01 |
| Strunz klassificering | 9.GA.05 |
| Kemisk formel | Na2Al2Si3O10·2H2O |
| Färg | Färglös, vit, ibland rosa |
| Förekomstsätt | Acikulär kristallform |
| Kristallstruktur | Ortorombisk |
| Tvillingbildning | På {110}, {011}, {031} |
| Spaltning | Perfekt på {110} |
| Brott | Orgelbundet, ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 5 – 6 |
| Glans | Glasaktig, silkeslen, pärlskimrande |
| Transparens | Transparent till genomskinlig |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,25 |
| Referenser | [1][2][3] |
Natrolit är en typ av zeolit, ett vattenhaltigt natriumaluminiumsilikat med den kemiska formeln Na2Al2Si3O10·2H2O,[3] som kristalliserar i rombiska prismor eller trådiga aggregat av vit färg. Typorten är Hohentwiel, Hegau, Tyskland.[2]
Den fick namnet natrolit av Martin Heinrich Klaproth 1803.[2] Namnet kommer från natron (νατρών), det grekiska ordet för soda, med hänvisning till natriumhalten, och lithos (λίθος), som betyder sten. Nålsten eller nålzeolit är andra informella namn som anspelar på kristallernas vanliga nålformade förkomst, som ofta är mycket smala och samlas i divergerande tuvor. Kristallerna är ofta epitaxiella överväxter av natrolit, mesolit och gonnardit i olika ordningsföljder.[1]
- ^ [a b] R. Tschernich, Zeolites of the World, Geoscience Press, 1992.
- ^ [a b c] M. H. Klapoth, XV. Chemische Untersuchung des Natroliths, Ges Naturforsch Freunde Berlin Neue Schriften, V 4, pp 243-248, 1803.
- ^ [a b] D. S. Coombs, Recommended Nomenclature for Zeolite Minerals: Report of the Subcommittee on Zeolites of the International Mineralogical Association, Commission on New Minerals and Mineral Names, The Canadian Mineralogist, Vol. 35, pp. 1571-1606, 1997. [1]