Naturalisation

Naturalisation innebär förvärv av medborgarrätt. Med naturalisation avses också, i synnerhet i historien, att erkänna ett utländskt adelskap som inhemskt. Naturalisation tillkommer oftast den som mångårigt vistats i ett land eller efter beslut av berörd myndighet.^[1]

Det vanliga i de flesta länder är att man inte kan erhålla medborgarskap förrän man vistats en tid, ett antal år i det land där man vill ansöka om medborgarskap, så kallad vistelsetid (jus domicili). Ett annat vanligt grundkrav är också att individen som söker medborgarskap måste kunna styrka sin identitet. En del länder tillåter inte dubbelt medborgarskap vilket gör att man för att beviljas medborgarskap i dessa länder först måste bli "löst" från sitt tidigare medborgarskap. De "nya" regler som uppstått under de senaste åren är att en del länder ställer krav på att sökande ska kunna visa att hon eller han är integrerad i det land vars medborgarskap hon eller han vill erhålla. De krav som ställs är huvudsakligen dessa tre

• krav på tillräckliga språkkunskaper
• krav på samhällskunskap
• en obligatorisk ceremoni