Nobelpriset i litteratur 1974 tilldelades Eyvind Johnson och Harry Martinson. Motiveringen för Johnson var "För en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst" och för Martinson "För ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos."[1]
Det var femte gången priset utdelats till svenska författare och första gången det delades mellan två svenska författare.[2]
Vid prisutdelningen den 10 december 1974 framhävde Karl Ragnar Gierow i sitt tal att Johnson och Martinson var "representativa för det uppbåd av proletärförfattare eller arbetardiktare, som på bred front bröt in i vår litteratur inte för att härja och plundra utan för att berika den med sina förmögenheter".[3]