Den Norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen (även känd som NBSX eller NBSAE, på norska Maudheimekspedisjonen) pågick från 1949 till 1952 och var den första expeditionen till Antarktis med internationellt samarbete. Manskapet var sammansatt av personer från Norge, Sverige och det Brittiska samväldet. Alla deltagare fick efter expeditionen den norska Maudheimmedaljen.
Expeditionen blev en modell för senare expeditioner till Antarktis och ett viktigt motiv till det internationella geofysiska året 1957/58 och skapandet av den internationella kommittén för Antarktisforskning (Scientific Committee of Antarctic Science, SCAR).
Expeditionens huvudbas, Maudheim, låg på shelfisen utanför kusten av Drottning Mauds land på det område som Norge gjort anspråk på sedan precis före andra världskriget. Norge var angeläget att medelst vetenskap politiskt markera sin närvaro för att stärka sina anspråk på ett område ofantligt mycket större än Norge självt. Förutom att skaffa en överblick och kartlägga området geografiskt var huvudsyftet att genomföra en rad vetenskapliga undersökningar med särskild inriktning på om eventuella klimatförändringar likt de som observerats i Arktis även förekom i Antarktis.