Oktantal

Strukturformler för de två kolväten som används för att definiera skalan för oktantal. Ovan 2,2,4-trimetylpentan (isooktan) med grenad kolkedja oktantalet 100. Nedan heptan (n-heptan) med rak kolkedja och oktantalet 0.

Oktantal är ett mått på ett bränsles förmåga att motstå temperatur och tryck utan att antändas. Så kallade knackningar uppstår i en ottomotor då för högt tryck eller temperatur gör att bränslet antänds för tidigt. Ett högre oktantal hos bränslet medför att det motstår tryck och temperatur bättre och därmed minskas risken för att motorn ska "knacka".

För att man ska kunna utnyttja ett bränsles energiinnehåll maximalt är det viktigt att bränslet inte orsakar knackningar. Om en ottomotor kan konstrueras för ett bränsle med högt oktantal så kommer motorns effekt att stiga samtidigt som dess energiförbrukning (bränsleförbrukning) sjunker.

Ogrenade alkaner har låga oktantal, det vill säga att de lätt orsakar knackningar då de har veka sekundära C-H-bindningar, medan grenade alkaner har kraftigare primära C-H-bindningar och därmed högre oktantal. Skalan för oktantalet utgår från kolvätena heptan (n-heptan enligt äldre nomenklatur), som tilldelas oktantalet 0, och 2,2,4-trimetylpentan, ofta kallat isooktan, som tilldelas oktantalet 100. Heptan är ett ogrenat kolväte, med alla kolatomer på rad, och isooktan är ett grenat kolväte, vilket ger dessa två föreningar olika egenskaper. Denna skala föreslogs först av Graham Edgar 1927. n-Heptan fanns på den tiden tillgängligt i ren form medan Edgar blev tvungen att tillverka isooktan syntetiskt. Anledningen till att dessa två kolväten valdes är att de har liknande kokpunkter. Man kan alltså variera volymförhållandet i blandningar av dessa två kolväten och således få olika oktantal medan kokpunkten förblir relativt konstant.


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne