One drop

One drop är en reggaerytm som styrs av trumslagarens sätt att använda virveltrumman, och som vanligen elbasen och reggaegitarren^[1] ackomoderar till i den traditionella 1970-talsreggaen. Spelstilen, som i stor utsträckning fortfarande är populär och fortfarande helt dominerar den s.k. roots reggaen, ger virveltrumman en central roll för att generera den s.k. "baktakten" i reggae,^[2] något som har en viss suggestiv, hypnotisk verkan.^[3] Den skapades av Winston Grennan, och utvecklades och populariserades av framför allt Bob Marley and The Wailers trummis Carlton Barrett.^[4] Ett exempel på one drop-rytmen är Bob Marley and the Wailers låt med just namnet "One Drop", som finns på deras album Survival.

One drop, som är reggaens vanligaste rytmmönster,^[5] spelas på ett standardtrumset och utifrån en 4/4-takt spelas de tre sista medan trumslagaren helt hoppar över det första taktslaget, dvs tvärtom vad som är vanligt inom populärmusiken. Taktslagen 2,3 och 4 spelas som en triplett, där det mittersta (3) betonas genom att virveltrumman används enbart där, ibland tillsammans med bastrumman. Detta är grunden i one drop och ofta hörs bara ett "klick" när trummisen lägger eller tappar (drops) pinnen på virveltrumman. I andra fall slår trummisen till ordentligt på det tredje taktslaget. Ljudet kan också förstärkas på teknisk väg av producenten. Grunden är således enkel, men varje reggaetrummis bygger sedan på denna grund och utvecklar en personlig stil. Carlton Barrett lade ofta till ett ovanligt trummönster på hi-hat-cymbalerna, något som kan höras på låten "Running Away" på Bob Marley and the Wailers album Kaya.^[5]