Organiserad brottslighet i Sverige

Organiserad brottslighet är en del av brottsligheten i Sverige och har funnits i landet under lång tid, men har ökat kraftigt i omfattning sedan mitten av 1990-talet, och fått ökad geografisk spridning över Sverige.^[1][2][3] Många grupperingar har kommit och gått under åren, men sedan 1990-talet utgörs många av de mer beständiga grupperna endera av kriminella motorcykelklubbar respektive etniskt sammansatta kriminella grupperingar.^{[uppdatering behövs]}

Aktörerna inom den organiserade brottsligheten är vanligen geografiskt rörliga. Det innebär att organiserad brottslighet som begås i Sverige i stor utsträckning begås av personer som bor i ett annat land eller på annan ort än där brottet sker. Många brott som den organiserade brottsligheten utgörs av är dessutom transnationella till sin natur (transnationell brottslighet), eftersom smuggling och penningtvätt är omfattande. Internet används ofta vid brotten. Också prostitution är vanligen organiserad genom kriminella nätverk.^[4]

Organiserad brottslighet definieras av BRÅ som kriminella grupper som begår brott för att göra ekonomisk vinst.^[4] I Polisens rapport om organiserad brottslighet 2015 innefattas emellertid också ideologiskt motiverad brottslighet.

Gängkriminalitet är samhällsekonomiskt kostsamt. Enligt en beräkning som Eva Lundmark-Nilsson och Ingvar Nilsson gjorde på uppdrag av CIDES 2012 bedömdes en gängmedlem kosta samhället 23 miljoner kronor på 15 år. Ett organiserat kriminellt gäng på 15 personer kostar samhället 400 miljoner kronor på 15 år om man inberäknar kostnader för samhällsskydd.^[5]