Ottomotor

Ottomotor (efter Nicolaus Otto) är en förbränningsmotor av kolvtyp där den brännbara gasblandningen antänds av en elektrisk gnista som kommer från tändstift. Ottomotorer används traditionellt i bilar och propellerdrivna flygplan samt som mindre motorer i till exempel gräsklippare, mopeder, motorcyklar och utombordsmotorer för båtar. Bränslet har traditionellt varit bensin men på senare tid även etanol och andra förnybara bränslen. ^[1]

En ottomotor har en verkningsgrad på cirka 30-45 procent vid maximal belastning. Vid låg belastning är verkningsgraden lägre, eftersom motorns effekt regleras via strypning av insugningen. Verkningsgraden beror bland annat på kompressionsförhållandet, strömningsförluster, friktionsförluster, tändläge och ventiltider. Turbomotorer tar tillvara avgasenergi för drivning av turbindrivet överladdningssystem för högre motoreffekt, och har därigenom en ngt högre verkningsgrad.

Ottos patent beskriver en fyrtaktsmotor, begreppet ottomotorn brukar idag avse både tvåtaktsmotorer och fyrtaktsmotorer som arbetar enligt ottoprincipen.