Back بيكا هافيستو Arabic Пека Хаавіста Byelorussian Пека Хаависто Bulgarian Pekka Haavisto Czech Pekka Haavisto Danish Pekka Haavisto German Πέκκα Χααβίστο Greek Pekka Haavisto English Pekka Haavisto Esperanto Pekka Haavisto Spanish
| Pekka Haavisto | |
.jpg) Pekka Haavisto juni 2019.
| |
| Tid i befattningen 6 juni 2019–20 juni 2023 | |
| President | Sauli Niinistö |
|---|---|
| Statsminister | Antti Rinne Sanna Marin |
| Företrädare | Timo Soini |
| Efterträdare | Elina Valtonen |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 21 mars 2007 1987–1995 | |
| Valkrets | Helsingfors |
| Tid i befattningen 2018–2019 | |
| Företrädare | Touko Aalto |
| Efterträdare | Maria Ohisalo |
| Tid i befattningen 1993–1995 | |
| Företrädare | Pekka Sauri |
| Efterträdare | Tuija Brax |
| Tid i befattningen 17 oktober 2013–26 september 2014 | |
| President | Sauli Niinistö |
| Statsminister | Jyrki Katainen Alexander Stubb |
| Företrädare | Heidi Hautala |
| Efterträdare | Sirpa Paatero |
| Tid i befattningen 13 april 1995–15 april 1999 | |
| President | Martti Ahtisaari |
| Statsminister | Paavo Lipponen |
| Företrädare | Sirpa Pietikäinen |
| Efterträdare | Satu Hassi |
| Född | Pekka Olavi Haavisto 23 mars 1958  Helsingfors, Finland
|
| Nationalitet | Finländsk |
| Politiskt parti | Gröna Förbundet |
| Residens | Helsingfors |
| Partner | Antonio Flores (2002–) |
| Webbplats | pekkahaavisto.com |
Pekka Olavi Haavisto, född 23 mars 1958 i Helsingfors, är en finländsk politiker (grön).
Han har varit Gröna förbundets riksdagsledamot åren 1987–1995 och sedan 2007. Han har också varit partiets ordförande (1993–1995), landets miljöminister i regeringen Lipponen I (1995–1999) och Europeiska gröna partiets ordförande (2000–2006). Han har varit medlem i riksdagens försvarsutskott, kulturutskott, lagutskott, stora utskott och utrikesutskott.
Han har arbetat med uppgifter inom FN, som fredsförhandlare inom EU och som chefredaktör för tre tidningar.[1]
År 2012 ställde Haavisto upp som De Grönas presidentkandidat, där han i andra omgången ställdes mot Samlingspartiets Sauli Niinistö,[2] som vann valet. I andra omgången åtnjöt Haavisto brett stöd i Svenskfinland.[3] Från 2013 till 2014 var han utvecklingsminister i regeringarna Katainen och Stubb. I presidentvalet 2018 var han åter De Grönas kandidat och kom åter tvåa efter Niinistö. Mellan juni 2019 och juni 2023 var han utrikesminister i regeringen Rinne och den därpå följande regeringen Marin. Han kandiderade i presidentvalet 2024 via valmansförening. Haavisto förlorade mot Alexander Stubb i valets andra omgång.[4]
- ^ Eduskunta (Finlands riksdag): Pekka Haavisto (finska) Arkiverad 27 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Björkqvist, Jeanette. ””Det blir en promenadseger””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/niinisto-slass-mot-gron-sensation_6789117.svd. Läst 23 januari 2012.
- ^ ”"Forskare: Radikal förändring bland finlandssvenskarna"”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120201182330/http://hbl.fi/nyheter/2012-01-30/yle-finlandssvenskarna-rostar-pa-haavisto.
- ^ Peter, Buchert; Bjon, Sylvia. ”Alexander Stubb är Finlands nästa president: Jag är oändligt stolt”. www.hbl.fi. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/a997a47d-72d0-57cc-86d9-00f2e09fbd0c. Läst 11 februari 2024.