Psykedelisk musik

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Psykedelisk musik, även kallad psykedelia, är en musikstil som växte ut ur rockmusiken i mitten på 1960-talet, särskilt inom bluesrock och folkrock. Både brittiska och amerikanska rockband började experimentera med sin musik och sina texter. Melodierna blev längre, och höll sig inte till konventionell uppbyggnad med vers och refräng. Man influerades starkt av musik från Orienten, speciellt från Indien. Ny inspelningsteknik var också viktig, i synnerhet till elgitarrer där nya tillbehör som wah-wah och fuzzbox lanserats som spelades med akustisk feedback. Elektroniska instrument som synthesizer, theremin och mellotron var också ett måste. Låttexterna kunde vara surrealistiska, fantasifulla, introverta eller inspirerade av litterära verk. Musiken tilltalade bland annat hippies och nyttjare av hallucinogena droger, i synnerhet LSD. Musiken hade sin storhetstid cirka 1965–1970. Den hårdaste psykedeliska musiken brukar kallas acid rock.

Under 1980-talets första år blev en ny generation musiker inspirerade av den första vågen psykedelisk musik, dessa musiker och grupper klassades som "neo-psykedelia". Senare under 1990-talet har element inom psykedelisk musik återupptagits i elektroniskt skapad musik som trance och acid house.