Psykopati (från psyche "själ", "liv" och pathos "lidande") är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om empati, känsloliv och vilja att följa sociala normer. Många begår till följd av tillståndet handlingar som av majoriteten uppfattas som onda; psykopaten är ofta ytligt charmig men i grunden totalt självisk och oempatisk, oförmögen att känna ånger, utan kan tvärtom skryta med att ha kommit strafflöst undan. Andelen psykopater uppskattas till omkring ett par procent av befolkningen.[1] Psykopati är ett väletablerat och mycket beforskat begrepp inom psykiatrin och rättspsykiatrin[2][3][4] trots att tillståndet inte återfinns som en diagnos i någon standardiserad manual.[5] Psykopati associeras ofta med kriminalitet men personen behöver inte vara oförmögen att leva laglydigt för att uppfylla kriterierna.
Medan människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och uppförande är personen med psykopati istället väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att ge ett gott intryck. Uppförandet kan dock vara teatraliskt eller tillgjort, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egen förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå bestämda personliga målsättningar. En person med psykopati har som regel svårt att förstå nyansskillnader i känslor, till exempel skillnaden mellan sexuell attraktion och äkta kärlek. I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst.[6]
Ett begrepp som till del överlappat psykopati och numera anses förlegat är sociopati [7]