Ragga

Ragga är en typ av reggae,^[a] som utvecklades i Jamaica 1985. Om man skiljer på dancehall och reggae som musikstilar, bör ragga, åtminstone inledningsvis, betecknas som reggae. Orsaken är att vokalisten nästan alltid sjunger i stället för att som de jamaicanska mikrofonartisterna "pratsjunga". I ragga förekommer även refränger och verser. Musikaliskt är visserligen rytmgitarren borta, men den har ersatts med ett annat ljud som liksom i reggaen fyller ut tomrummet i one drop- och rockers- rytmerna. I slutet av ragga-perioden har dock raggan glidit över till den dancehall som är typisk för 1990-talet, dvs med få instrument och mycket pratande.

Ragga-genren var främst ett resultat av de nya möjligheter som elektroniska och framför allt billigare instrument medförde för musikskapandet. Reggaen, som alltid varit beroende av att återanvända rytmer, fick nu tillgång till trummaskiner, programmerbara keyboards, digital sampling, m.m. De reggaestilar som utvecklats under 1960- och 1970-talen (lovers rock, toasting, dub och det som senare kom att kallas för roots reggae) fortsatte att spelas, men med elektroniska instrument och under samlingsnamnet ragga. Den samhällskritiska synen och det rastafarianska budskapet försvann inte, utan blev inledningsvis en del av ragga-musiken. Den sades vara musik för "raggamuffins", som de fattiga som bodde i slummen i Kingstons innerstad kallades.

Fenomenet kan liknas vid andra tekniska förändringar i musikbranschen, till exempel elektrifieringen som spred elgitarren och elbasen inom alla befintliga musikstilar under 1950-talet. Den forsta raggalåten spelades in 1985 på en Casio MT-40 synthesizer.^[1]. Ganska snart kom emellertid den mer nöjesbetonade dancehall-musiken att knyta oupplösliga band till raggan. Omsättningen på låtar och artister var högre inom dancehall, och därför passade ragga-teknologin den bra. Den nya tekniken behövde inte låta digital, och det slutade den också att göra när jamaicanerna efter några år tröttnade på "sin" synthmusik. På Jamaica var det snart bara dancehall som gällde, och den gjorde även ett viktigt insteg på USA-marknaden.

De mer långsiktiga konsekvenserna av raggan och digitaliseringen var att det blev lättare att spela och utveckla egna sound. När det gäller dancehall, medförde en påverkan från den amerikanska rapmusiken att Jamaicas mikrofonartister (dee-jays) höjde tempot. Något förvillande anges ragga vara en subkategori av dancehall lika ofta som det omvända,^[2] Båda stilarna kan dessutom ses som understilar till reggae. Dancehall framförs nästan enbart av pratsjungande mikrofonartister även om riktiga sångare ofta gästspelar på låtar.

Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades