Ragnar Granit KNO, LVA | |
Född | 30 oktober 1900[1][2][3] Riihimäki, Finland |
---|---|
Död | 12 mars 1991[1][2][3] (90 år) Stockholm[4] |
Begravd | Åbo begravningsplats[5] |
Medborgare i | Finland och Sverige |
Utbildad vid | Helsingfors universitet Svenska normallyceum |
Sysselsättning | Neuroforskare, universitetslärare, pedagog, läkare, fysiolog |
Arbetsgivare | Karolinska Institutet |
Barn | Michael Granit (f. 1930) |
Föräldrar | Arthur Vilhelm Granit[6] Bertie Malmberg[6] |
Utmärkelser | |
Frihetskorsets 4. klass (1918)[7] Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1935) Riddare av Nordstjärneorden (1948)[8] Björkénska priset (1948) Föreläsning till Sillimans minne (1953) Utländsk ledamot av Royal Society (1960)[9] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1967)[10][11] Kungliga Serafimerorden[7] Hedersdoktor vid University of Hong Kong Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden[7] Kommendör av Nordstjärneorden[7] | |
Redigera Wikidata |
Ragnar Arthur Granit, född 30 oktober 1900 i Riihimäki, Finland (familjen var ursprungligen från Korpo), död 12 mars 1991 i Engelbrekts församling, Stockholm, var en finlandssvensk fysiolog och med.o.kir.dr. (1927). Granit hör till de mest kända medicinforskarna i Finland genom tiderna och var en av de internationellt sett främsta utforskarna av nervsystemet och sinnena under 1900-talet. Granit erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1967 för sin forskning i synsinnet. Han var far till Michael Granit.