Rashidun (arabiska för 'de rättledda' eller 'perfekta')[1] eller rashidunkalifatet är benämningen på de fyra första kaliferna i det muslimska rike som grundades av profeten Muhammed. Perioden startar i och med Muhammeds död år 632 när Abu Bakr antar titeln som kalif och den slutar med mordet på den fjärde kalifen Ali ibn Abi Talib år 661. De fyra kalifer som innehade titeln under perioden var: Abu Bakr (632–634), Umar ibn al-Khattab (634–644), Usman ibn Affan (644–656) och Ali ibn Abi Talib (656–661).[2]
Perioden innebar att kalifatet expanderade kraftigt, bland annat så erövrades den arabiska halvön, sasanidiska imperiet och delar av det byzantinska riket. Slutet av rashidunkalifatet präglades av interna stridigheter och oenigheter om vem som skulle anses vara den rättmätige efterträdaren till profeten Muhammed.[2]