Rikskonserter var en svensk statlig stiftelse som under åren 1968–2010 arrangerade konserter och konsertturnéer i Sverige och utomlands. Det var västerländsk konstmusik, bland annat kammarmusik och körmusik, samt jazz och folk- och världsmusik. Rikskonserter genomförde en rad utlandssatsningar, var svensk part i internationella samarbeten och utbyten, samt motor i flera festivaler och tävlingar. Rikskonserter gav dessutom ut skivor, böcker och tidskrifter, bland mycket annat.
På baksidan av boken Levande musik i hela landet med underrubriken "Rikskonserter från början till slut" skriver författaren Klas Gustafson: "Rikskonserter kom inte till av en slump. Det låg gediget arbete bakom. Enveten opinionsbildning, drygt tjugo års funderande, två statliga utredningar med totalt tretton sakkunniga män och sakkunnig kvinna föregick starten, samt för säkerhets skulle även femårig försöksverksamhet. Grundligt utredd, väl förankrad och omsorgsfullt testad gjorde Rikskonserter entré i svenskt musikliv upprorsåret 1968."
Med tanke på årtalet är det lätt att dra slutsatsen att Rikskonserter var en idéfrukt av 1960-talets politiska strömningar. Faktum är att de första tankarna om en organisation/myndighet med ett liknande uppdrag härrör från mitten av 1930-talet. Den dåvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg "hade grundat Riksteatern 1934 och ville åstadkomma en liknande organisation för musiken", skriver Gustafson. 1947 års musikutredning var inne på samma spår, men det kom, av olika skäl, att dröja till 1964 innan försöksverksamheten inleddes och till 1968 innan verksamheten permanentades.