Sacha Guitry

Sacha Guitry
Född	Alexandre-Georges-Pierre Guitry[1] 21 februari 1885[2][3][4] Sankt Petersburg[1]
Död	24 juli 1957[2][3][4] (72 år) Paris[5]
Begravd	Montmartrekyrkogården[6]
Andra namn	Jacques Lorcey[7]
Medborgare i	Frankrike[8]
Utbildad vid	Lycée Janson de Sailly
Sysselsättning	Manusförfattare, författare[9], regissör[10][9], librettist, filmregissör, teaterregissör, dramatiker[11], skådespelare[9]
Maka	Charlotte Lysès (g. 1907–1918) Yvonne Printemps (g. 1919–1934) Jacqueline Delubac (g. 1935–1939) Geneviève Guitry (g. 1939–1949) Lana Marconi (g. 1949–1957, makas/makes död)
Föräldrar	Lucien Guitry Renée Delmas
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1923)[2] Officer av Hederslegionen (1931)[2] Kommendör av Hederslegionen (1936)[2] Kommendör av Karl den heliges orden (1940) Kommendör av Nichan Iftikhar[1] Officer av Leopoldorden[1] Officier de l’instruction publique[1] Kommendör av Polonia Restituta
Namnteckning
Redigera Wikidata

Alexandre Georges Pierre (Sacha) Guitry, född 21 februari 1885 i Sankt Petersburg, död 24 juli 1957 i Paris, var en fransk skådespelare, regissör och dramatiker, son till skådespelaren Lucien Guitry.

Guitry skrev från 1901 en lång rad skådespel i den lättare genren.^[12] Han verkade från 1910 även som skådespelare,^[13] och medverkade oftast i sina egna stycken tillsammans med hustrun Yvonne Printemps. Han regisserade också spelfilmer i en munter historisk-teatral stil, helst med anknytning till hans arbete på teatern, bland annat Le Roman d'un tricheur (Jag är en falskspelare, 1936), Les Perles de la couronne (Kronans pärlor, 1937, tillsammans med Christian-Jaque), och Si Versailles m'était conté (Om Versailles kunde berätta, 1955). Hans memoarer, Souvenirs, kom 1953.^[12]

Från 1920 var Guitry teaterdirektör för Théâtre Edouard VII, där hans hustru Yvonne Printemps var en av de ledande skådespelarna.^[13]