Sahaba (pluralform, arabiska: الصحابة, ledsagarna) var den islamiske profeten Muhammeds samtida följeslagare/följare, som hade "sett eller träffat profeten under hans livstid eller som fysiskt befann sig i hans närhet".[1][2]
Några av de mest kända är de fyra första kaliferna som enligt sunnimuslimer ingick i den grupp om tio som Muhammed lovade att komma in i paradiset. Även de som följde profeten från Mecka till Medina (Muhajirun) och de som kämpade i slaget vid Badr (Ansar) räknas till följeslagarna.
Muhammeds följeslagare och ättlingar är de viktigaste källorna till de så kallade haditherna vilka återberättar vad Muhammed sade och gjorde. De två största islamiska samfunden, sunniterna och shiiterna, har olika inställning till att väga värdet av följeslagarnas vittnesmål, har olika hadithsamlingar och har som ett resultat olika syn på sahaba.[3]
Den andra generationen muslimer efter sahaba, födda efter Muhammeds död, som kände åtminstone en sahaba, kallas tabi'un (även "efterföljarna"). Den tredje generationen muslimer efter tabi'un, som kände åtminstone en tabi, kallas tabi' al-tabi'in.[4]