Septimania (franska Septimanie) var romarnas namn på den västra regionen av provinsen Gallia Narbonensis. Septimania gränsade i öster till Medelhavet, i nordost till Rhône, i väster ungefär halvvägs mellan Medelhavet och Garonne och i söder till Pyreneerna. Den motsvaras ungefärligt av den tidigare regionen Languedoc-Roussillon i nuvarande Frankrike.[1]
Septimania kom 462 under kontroll av den visigotiske kungen Theoderik II, som regerade under åren 453-466.[2] Under visigoterna kallades Septimania enbart Gallia eller Narbonensis.
Under 700-talet tillhörde Septimania emiratet Córdoba, som föregick kalifatet Córdoba, innan Septimania återerövrades av frankerna. [3] Vid slutet av 800-talet gav frankerna området namnet Gothia eller Marca Gothica.[4]
Septimania var ett markgrevskap under karolingernas rike och tillhörde sedan Västfrankiska riket fram till 1200-talet. Det blev sedan del i Occitanien och hamnade under den franska kungamakten i samband med the Albigenserkriget. Från slutet av 1200-talet blev området känt som Languedoc och det kom att helt och hållet tillhöra Frankrike.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Kibler
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet James
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet OCallaghan
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Custodians