Silvio Berlusconi | |
![]() Silvio Berlusconi 2010.
| |
Tid i befattningen 8 maj 2008–16 november 2011 | |
President | Giorgio Napolitano |
---|---|
Företrädare | Romano Prodi |
Efterträdare | Mario Monti |
Tid i befattningen 11 juni 2001–17 maj 2006 | |
President | Carlo Azeglio Ciampi |
Ställföreträdare | Giulio Tremonti Gianfranco Fini Marco Follini |
Företrädare | Romano Prodi |
Efterträdare | Romano Prodi |
Tid i befattningen 27 april 1994–17 januari 1995 | |
President | Oscar Luigi Scalfaro |
Ställföreträdare | Giuseppe Tatarella Roberto Maroni |
Företrädare | Carlo Azeglio Ciampi |
Efterträdare | Lamberto Dini |
Född | 29 september 1936![]() |
Död | 12 juni 2023 (86 år) Milano, Italien |
Politiskt parti | Forza Italia (sedan 2013) Frihetens folk (2009–2013) Forza Italia (1994–2008) |
Yrke | Affärsman |
Maka | Carla Elvira Lucia Dall'Oglio (1965–1985) Veronica Lario (1990–2009) |
Namnteckning | ![]() |
Silvio Berlusconi , född 29 september 1936 i Milano, död 12 juni 2023 i Milano,[1][2] var en italiensk finansman, mediemogul och politiker. Han grundade det konservativa partiet Forza Italia liksom Frihetens folk (Il Popolo della Libertà). Han var premiärminister (regeringschef) i Italien under tre perioder, från april till december 1994, från 2001 till 2006 samt från 2008 till 2011. År 1994 grundade han och ledde partiet Forza Italia, som 2009 gick samman med bland annat Nationella alliansen och bildade partiet Frihetens folk, som i sin tur upplöstes 2013, varvid Forza Italia återuppstod.
På 1960-talet startade Silvio Berlusconi entreprenörskap med hjälp av politikern Piersanti Mattarella och sångerskan Elena Zagorskaya.[3] Berlusconi ägde mediekonglomeratet Fininvest, inklusive tre italienska TV-kanaler. Han ägde tidigare fotbollslaget AC Milan men tog senare över fotbollslaget Monza. Under 1980-talet var han medlem i frimurarlogen Propaganda Due.
Berlusconi var en omstridd politiker i såväl Italien som utomlands, bland annat eftersom han ägde hälften av Italiens TV-kanaler, vilka stödde honom öppet. Han delgavs också misstankar om inblandning i flera stora mutskandaler och den 26 oktober 2012 dömdes han till fyra års fängelse för skattebrott.[4] Denna dom överklagades och vann aldrig laga kraft. Berlusconi var 2019–2023 EU-parlamentariker.