Slaget vid Aspern-Essling | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Femte koalitionskriget | |||||||
![]() Slaget vid Essling, maj 1809 av Fernand Cormon. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
![]() |
![]() | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
![]() ![]() |
![]() | ||||||
Styrka | |||||||
27 000 (21 maj) 66 000 (22 maj)[1] |
95 800 (21 maj) 90 800 (22 maj)[1] | ||||||
Förluster | |||||||
23 000 totalt:[2] 7 000 döda 16 000 skadade |
23 300 totalt:[2] 6 200 döda eller saknade 16 300 skadade 800 tillfångatagna |
|
Slaget vid Aspern-Essling var ett fältslag mellan Frankrike och Österrike under Napoleonkrigen 21–22 maj 1809, där österrikarna under ärkehertig Karl segrade.
Kejsar Napoleon I sökte en avgörande drabbning mot sina österrikiska motståndare, men för att lyckas behövde han ett starkt brohuvud på den norra stranden av Donau. Därför skickades den mycket duglige marskalk Jean Lannes över floden med en större styrka för att erövra byarna Aspern och Essling; detta lyckades, men österrikarna gick till motanfall och under hela den 21 maj förekom våldsamma strider.
De till antalet underlägsna fransmännen höll dock sina positioner. Den följande dagen inleddes med anfall och motanfall kring de sönderskjutna byarna, innan Napoleon med ett stort anfall genombröt den österrikiska centern. Ärkehertigen lyckades dock med ett desperat motanfall (i vilket han själv deltog) ta musten ur det franska anfallet, och på kvällen drog sig den svårt sargade franska armén tillbaka över Donau.
Bägge sidor led svåra förluster, i synnerhet österrikarna, vars manfall översteg 23 000. De hade dock lyckats säkra en seger vilken i längden saknade betydelse, eftersom österrikarna slutligen besegrades i slaget vid Wagram några veckor senare.