Slaget vid Kunersdorf | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av sjuårskriget | |||||||
Slaget vid Kunersdorf, målning av Alexander von Kotzebue 1848 | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Preussen | Ryssland Österrike | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Fredrik II | Pjotr Saltykov Ernst von Laudon | ||||||
Styrka | |||||||
50.900 man 230 artilleripjäser |
59.500 man 250 artilleripjäser | ||||||
Förluster | |||||||
6.000 döda 13.000 sårade |
5.000 döda 10.000 sårade |
|
Slaget vid Kunersdorf utspelade sig den 12 augusti 1759 under Sjuårskriget. Slaget stod mellan en 50 000 man stark preussisk armé under Fredrik II och en rysk-österrikisk styrka på 59 000 man ledd av Pjotr Saltykov, nära byn Kunersdorf i Neumark i Brandenburg, nuvarande Kunowice i västra Polen. Efter sex timmars strider hade de allierade trupperna vunnit en förkrossande seger över den preussiska hären som nästan förintades. Frederik II som endast hade 3 000 soldater kvar vid återkomsten till Berlin, började ge upp hoppet om en seger i kriget. Han slutade också att vara befälhavare i preussiska trupperna, [1] (på egen begäran), men återtog kommandot redan 1760 i slaget vid Liegnitz.