Slaget vid Kursk

Slaget vid Kursk
Del av östfronten under andra världskriget

Soldater med en Tiger I ur SS-Panzer-Division Das Reich framrycker genom södra Voronezjfronten.
Ägde rum Tyska offensiven: 4–20 juli 1943
Sovjetiska offensiven: 4 juli – 23 augusti 1943
Plats Kursk, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Resultat Avgörande sovjetisk seger[n 1][n 2]
Stridande
Nazityskland Nazityskland Sovjetunionen Sovjetunionen
Befälhavare och ledare
Nazityskland Erich von Manstein
Nazityskland Günther von Kluge
Nazityskland Hermann Hoth
Nazityskland Walter Model
Nazityskland Hans Seidemann
Nazityskland Robert Ritter von Greim
Sovjetunionen Georgij Zjukov
Sovjetunionen Konstantin Rokossovskij
Sovjetunionen Nikolaj Vatutin
Sovjetunionen Aleksandr Vasilevskij
Sovjetunionen Ivan Konev
Styrka
780 900 soldater[3]
2 928 stridsvagnar[3]
9 966 kanoner och granatkastare[4]
2 110 flygplan[5][n 3]
1 910 361 soldater[6]
5 128 stridsvagnar[6]
25 013 kanoner och granatkastare[4]
2 792 flygplan[7][n 4]
Förluster
Operation Zitadelle:[n 5]
54 182 man [n 6]
323 förstörda[10] stridsvagnar och infanterikanonvagnar
159 flygplan[11]
≈500 kanoner[12]
Slaget vid Kursk:[n 7]
203 000 man[13]
720 förstörda stridsvagnar och infanterikanonvagnar[14]
681 flygplan[15]
okänt antal kanoner
Operation Zitadelle:[n 5]
177 847 man
1 614–1 956[16] stridsvagnar och infanterikanonvagnar
459–1 961[17] flygplan
3 929 kanoner
Slaget vid Kursk:[n 7]
863 303 man[n 8]
6 064 stridsvagnar och infanterikanonvagnar[n 9]
1 626 flygplan
5 244 kanoner

Slaget vid Kursk var ett stort fältslag mellan Sovjetunionen och Tyskland sommaren 1943, under andra världskriget. Stora mängder pansartrupper deltog i slaget, som av många militära bedömare anses ha haft en större betydelse för utgången av kriget än vad slaget vid Stalingrad hade. Tyskarna betraktade slaget vid Kursk endast som egen offensiv med kodnamnet Operation Zitadelle, medan man i Ryssland (tidigare Sovjetunionen) ser slaget som operation Zitadelle som följdes upp av Operation Kutuzov och Operation Polkovodets Rumjantsev. De två sistnämnda operationerna vann den Röda armén och i och med det hela slaget vid Kursk.

  1. ^ Taylor & Kulish 1974, s. 171.
  2. ^ Glantz & House 1995, s. 175.
  3. ^ [a b] Glantz & House 2005, s. 338.
  4. ^ [a b] Glantz & House 1995, s. 165.
  5. ^ Bergström 2007, ss. 123–25.
  6. ^ [a b] Glantz & House 2005[sidnummer behövs]
  7. ^ Bergström 2007, ss. 127–28.
  8. ^ Bergström 2007, s. 21.
  9. ^ Frieser s. 154.
  10. ^ Glantz & House, s. 276.
  11. ^ Frieser s. 154. Luftflotte 6, 45 förluster, Luftflotte 4, 144 förluster.
  12. ^ Inga siffror tillgängliga, uppskattning av Frieser[sidnummer behövs]
  13. ^ Zetterling & Frankson 2000, s. 117, 116 och slutnot 18. För alla deltagande arméer i Kurskområdet var det 203 000 förluster i juli och augusti.
  14. ^ Frieser s. 201. Exakt antal är okänt, hela "ostfronts" förluster uppgick till 1 331 stridsvagnar och infanterikanonvagnar i juli och augusti, så antalet 720 är en uppskattning.
  15. ^ Bergström 2008, s. 120: Siffror för 5–31 juli som uppgavs av Generalquartiermeister der Luftwaffe.
  16. ^ Frieser s. 150.
  17. ^ Frieser s. 150
  18. ^ Krivosheev s. 188–190.
  19. ^ Krivosheev s. 370.


Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "n", men ingen motsvarande <references group="n"/>-tagg hittades


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne