Slaget vid Vilna

Slaget vid Vilna
Del av Stora nordiska kriget
Ägde rum 6 april 1702 (ss) 5 april 1702 (gs) 16 april 1702 (ns) Plats Vilna, Polsk-litauiska samväldet (dagens Vilnius i Litauen) Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige	Polsk-litauiska samväldet
Befälhavare och ledare
Carl Mörner	Ludwik Konstanty Pociej
Styrka
2 500[1]–3 000 man[2]	3 000 man[2]
Förluster
Runt 50 döda[3]	Runt 100 döda 2 kanoner[3]

Slaget vid Vilna var ett fältslag som ägde rum den 6 april 1702 (enligt den svenska kalendern; 5 april enligt den julianska och 16 april enligt den gregorianska) i Litauens huvudstad Vilnius under det stora nordiska kriget. Ludwik Konstanty Pociej, Vilnius vojvod, fick bud om att staden erövrades av den svenska armén och inledde en överraskningsanfall med 3 000 polsk-litauiska trupper (andra siffror anger så få som 2 000 och andra till 4 000 man) mot den svenska garnisonen på 3 000 man under befäl av Carl Mörner.^[2] På grund av svåra sjukdomar kan siffran vara lägre (Dalregementet hade endast 740 man före slaget i jämförelse med 1 200 av den ursprungliga styrkan)^[1] med så få som 2 500 man. Anfallet slogs tillbaka och den polska armén fick dra sig tillbaka, med en förlust på 100 man och två kanoner medan svenskarna förlorade 50 man under striden.^[3] Staden förblev under svensk kontroll tills Mörner lämnade staden med sin armé för att förstärka kung Karl XII i dennes strid mot August den starke. Staden återerövrades senare av Carl Gustaf Dücker år 1706.