Slaveri förbjöds formellt i det land som skulle bilda det nuvarande Indonesien år 1860, då Indonesien fortfarande var Nederländska Ostindien. Indonesien var politiskt splittrat fram till att det enades under Nederländska Ostindien från 1600-talet, men hade en till vissa delar gemensam historia i frågan om slaveri och slavhandel.
När Ostindien övergick till Islam under 1400-talet antog de muslimska staternas slaveri liknande karaktär som i den övriga muslimska världen, och icke-muslimska slavar tillfångatogs och såldes av pirater från Suluöarna.
Nederländska Ostindien förbjöd slaveriet 1860, och när Nederländerna omkring år 1910 hade fått kontrollen över hela övärlden betraktades slaveriet som i princip avskaffat även i praktiken, även om fall av slaveri upptäcktes ännu under 1940-talet.