Sockerbeta | |
Sockerbeta (Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima) rot, blast och fröstock | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
Familj | Amarantväxter Amaranthaceae |
Släkte | Betsläktet Beta |
Art | Sockerbeta B. vulgaris, Sockerbetagruppen |
Vetenskapligt namn | |
§ Beta vulgaris, Sockerbetagruppen | |
Utbredning | |
Sockerbeta (Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima[1]) är en växt vars rot innehåller en hög andel av sockerarten sackaros. Sockerbetor odlas kommersiellt för produktion av socker, en enda sockerbeta innehåller cirka 140 gram socker. Den är en tvåårig växt och tillhör familjen Amaranthaceae (amarantväxter). Nära släktingar till sockerbetan är rödbeta, mangold och foderbeta[2]. Sockerbetan härstammar från den vildväxande strandbetan (Beta vulgaris maritima) och kommer ursprungligen från östra Medelhavsområdet.
Sockerbetor odlas främst i den tempererade zonen på norra halvklotet[3]. På södra halvklotet förekommer odling främst i Chile. Världens fem största sockerbetsproducenter var 2012 Ryssland, Frankrike, USA, Tyskland och Ukraina. Inom EU reglerades sockerproduktionen genom produktionskvoter per medlemsland. Produktionskvoten för hela EU uppgick till cirka 13 miljoner ton socker och år men avskaffades 2017.
Socker från sockerbetor utgjorde 2009 cirka 20 % av världens sockerproduktion, resterande 80 % framställdes från sockerrör[3]. Sockret som utvinns ur sockerbetan är kemiskt sett identiskt med det socker som framställs från sockerrör.