Back التقسيم الإداري في المملكة المتحدة Arabic Böyük Britaniyanın inzibati bölgüsü Azerbaijani Адміністрацыйны падзел Вялікабрытаніі Byelorussian Административно деление на Обединеното кралство Bulgarian Administrativní dělení Spojeného království Czech Storbritanniens nationer efter areal Danish Verwaltungsgliederung des Vereinigten Königreichs German Administrative geography of the United Kingdom English Erresuma Batuaren banaketa administratiboa Basque جغرافیای اداری پادشاهی متحد (بریتانیا) Persian
| Storbritanniens statsskick | |
.svg) Denna artikel ingår i en artikelserie | |
| Monarkin | |
|---|---|
| Kung Charles III av Storbritannien | |
| Tronföljare: William, prins av Wales | |
| Kronrådet · Kunglig sanktion · Prorogation | |
| Samväldesriken | |
| Lagstiftande makt | |
| Parlamentet | |
| Parlamentsval | |
| Underhuset · Överhuset | |
| Årlig öppningsceremoni | |
| Verkställande makt | |
| Premiärminister Keir Starmer | |
| Kabinettet · Kronrådet | |
| Cabinet Office | |
| Dömande makt | |
| Högsta domstolen | |
| Common law · Rättsväsen | |
| Engelsk rätt · Skotsk rätt | |
| Självstyre | |
| Skottland: Parlament | |
| Wales: Nationalförsamling | |
| Nordirland: Församling | |
| Administrativ indelning | |
| Riksdelar | |
| Kronbesittningar | |
| Utomeuropeiska territorier |
Storbritanniens administrativa indelning. Storbritannien är en enhetsstat, och är övergripande indelat i fyra delområden: England, Skottland, Wales samt Nordirland.
Karaktäristiskt för dessa är att tre av delområdena, utom England, genom decentralisering (engelska: devolution) har en varierande grad av autonomi och självstyrelse. Den brittiska modellen för regionalt självstyre kan inte jämföras med delstater i federala system, och den utgör inte heller en asymmetrisk federation då rätten till självstyre inte har något konstitutionellt skydd utan snarare liknar det spanska systemet, med av parlamentet inrättade självstyrelseregioner.[1] Exempelvis har Skottland ett modernt självstyre som inrättades 1998,[2] vilket saknar konstitutionellt skydd, men också ett eget lag- och rättssystem skilt från det engelska, vilket dock skyddas i unionsavtalet från 1706.[3]
| Rankning | Riksdel | Yta (km²) | Yta (%) | Invånare (2021) | Invånare (%) |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | England | 130 439 | 53,4 | 56 490 048 | 84,4 |
| 2 | Skottland | 78 783 | 32,3 | 5 525 575 | 8,2 |
| 3 | Wales | 20 798 | 8,5 | 3 107 494 | 4,6 |
| 4 | Nordirland | 14 121 | 5,8 | 1 903 175 | 2,8 |
| Totalt | Storbritannien | 244 140 | 100 | 67 026 292 | 100 |
I Nordirland, Wales och inom vissa delar av England använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå, inte dubbla nivåer som i vissa andra länder med både regionalt styre (likt sekundärkommun) och mindre geografiska enheter (likt primärkommun) som finns i vissa andra länder.
Den viktigaste administrativa indelningen i England och Wales är i grevskap (på engelska counties). De normala grevskapen i framför allt England kan sägas motsvara till exempel län i Sverige. Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska.
- ^ Título VIII. De la Organización Territorial del Estado - Spaniens konstitution (1978).
- ^ Scotland Act 1998
- ^ ”The Treaty of Union 1706”. Arkiverad från originalet den 27 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190527074630/http://www.scotshistoryonline.co.uk/union.html. Läst 22 juni 2014.