Store bededag

Store bededag

På Københavns volde aftenen før Store Bededag, målning av Andreas Herman Hunæus
Typ	Kristen helgdag, sedan 1800-talet allt starkare icke-religiösa inslag
Datum	Fjärde fredagen efter påsk
Geografi och firare	Kristna,  Danmark,  Färöarna,  Grönland
Period	1600-talet – 2023 (helgdagen avskaffad från och med år 2024)

Store bededag eller stora bönedagen (färöiska: dýri biðidagur, grönländska: tussiarfissuaq, isländska: kóngsbænadagur eller stórbeðudagur, norska: bots- og bededag), var i Danmark, och i områden som tillhört Danmark, en officiell helgdag, ursprungligen den fjärde fredagen efter påsk. Helgdagen är numera avskaffad, utom i Grönland och i Färöarna.

Helgdagen blev införd av Hans Bagger, biskop av Själland 1675-1693. Under sina två första ämbetsår införde han tre faste- och helgdagar i sitt stift. Den ena blev i en kunglig förordning, daterad 1686, lagstadgad som en "extraordinär, allmän helgdag" för hela dansk-norska riket.^[1] Under Struensees reformer blev en rad helgdagar avskaffade 1770, men inte bönedagen. I Danmark hålls i Folkekirken gudstjänst, men för övrigt uppfattas bönedagen föga religiöst av de flesta.

Det är tradition att under store bededag äta varme hveder, vetebullar med siktat rågmjöl eller kardemumma. Det förklaras ofta med att bagarna förr måste hålla stängt på dagen, så man uppfann ett halvbakat bakverk som folk själv kunde värma. En annan tradition i Köpenhamn var att promenera (gärna aftontur) på Köpenhamns vallar, där allt folk kunde träffa varandra.