Back حضارة فأس المعركة Arabic Bootaxtkultur German Battle Axe culture English Cultura dellꞌascia da guerra Italian 전부 문화 Korean Bootbijlcultuur Dutch Культура ладьевидных топоров Russian Культура човноподібних сокир Ukrainian
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Endast en del av ingressen samt avsnitt Gravskick har källor. (2023-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Del av | Snörkeramisk kultur | |
|---|---|---|
| Plats | Skandinavien | |
| Startdatum | 2000-talet f.Kr. (millennium) | |
| Slutdatum | 1000-talet f.Kr. (millennium) | |
Stridsyxekulturen, även känt som båtyxkulturen i den äldre litteraturen, betecknar en relativt enhetlig arkeologisk kultur som förekommer i ett område av södra Sverige-Norge som sträcker sig från Bornholm och Skåne i söder till Uppland i norr och längs den norska kusten upp till Tröndelag. Den är en regional variant av så kallad Snörkeramisk kultur (Corded Ware culture) som förekommer i nordöstra Europa under tredje årtusendet före Kristus. C14-dateringar av gravar daterar fenomenet eller kulturkomplexet till ca 2950-2300 f.Kr., men i vissa regioner på kontinenten försvinner den tidigare. Det finns än så länge mycket få dateringar från Sverige, men de äldsta är från tiden runt 2900-2800 f.Kr. I samband med spridningen av dessa snörkeramiska kulturer upphör i regel de föregående kulturerna helt, utan att lämna några spår efter sig under den efterföljande tiden.
Även i Finland kallas denna kultur ibland för stridsyxekultur, eller finsk stridsyxekultur (till skillnad från svensk-norsk stridsyxekultur), men en del arkeologer föredrar snörkeramisk kultur och andra behåller det missledande begreppet båtyxkultur. Det finska materialet liksom det som förekommer i Baltikum är mycket likt det svenska, medan det danska (enkeltgravskultur) skiljer sig från den svensk-norska stridsyxekulturen både vad gäller föremålsformer och gravskick, samt liknar mer det snörkeramiska kulturerna i Nederländerna, Tyskland, Polen och Ryssland.
När stridsyxekulturen upphörde c:a 2400 f.Kr. skedde det relativt snabbt i hela södra Skandinavien, och många närliggande områden i nordöstra Europa. Det spår som finns kvar i Sverige under den efterföljande perioden senneolitikum är de enkla skafthålsyxorna där de äldsta har en del formmässiga likheter med sina föregångare, vilka dock snart upphör.
Enligt modern DNA-teknik finns en koppling mellan DNA i stridsyxekulturens skelett och Jamnakulturen (engelska Yamnaya culture), en kultur från norra sidan av Svarta Havet, som är den mest sannolika kandidaten för bäraren av det urindoeuropeiska språket.[1] Därmed anses det att stridsyxekulturen är baserad på invandring, vilket somliga inte ansett tidigare.[1]
- ^ [a b] ”Förhistoriska migrationer avslöjas med hjälp av DNA”. Lunds universitet. 18 maj 2016. https://www.fokusforskning.lu.se/2016/05/18/forhistoriska-migrationer-avslojas-med-hjalp-av-dna/.