Svalbard | |
Ögrupp | |
Satellitbild över Svalbard från augusti 2022.
| |
Etymologi: Svalbarð, fornnordiska: 'kall kant'. | |
Land | Norge |
---|---|
Huvudort | Longyearbyen |
Högsta punkt | Newtontoppen |
- höjdläge | 1 717 m ö.h. |
Area | 61 045 km² |
Folkmängd | 2 926 (2021) |
Befolkningstäthet | 0,047 invånare/km² |
Sysselmästare | Lars Fause |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Geonames | 7521757 |
Svalbards läge i Europa.
|
Svalbard, tidigare Spetsbergen, är en ögrupp i Norra ishavet som tillhör Norge. Öarna befinner sig långt norr om polcirkeln, ungefär mitt emellan Nordkap och den geografiska nordpolen.[1] Svalbards största ö Spetsbergen utgör mer än hälften av ögruppens 61 045 km² och hyser alla dess 2 900 invånare.[2] Ungefär 60% av ögruppens yta täcks av glaciärer och landskapet kännetecknas av berg och fjordar: ett av vilka är Newtontoppen, som med sina 1 717 meter över havet också är Svalbards högsta berg.[2] Administrativt tillhör Svalbard Norge, men styrs till viss del av sysselmesteren (sysselmannen fram till 2021), som har sitt säte i den största orten Longyearbyen på Spetsbergens västkust.[3][4]
Nederländaren Willem Barents var den första att upptäcka öarna, då han iakttog dem under sin sökning efter nordostpassagen 1596.[5] Öarna blev därefter en viktig bas för valfångst för flera europeiska makter. Ett antal länder gjorde anspråk på Svalbard och på grund av det blev öarna ganska laglösa, vilket bidrog till konflikt mellan olika auktoriteter. Efter det att valfångstseran var över, förlorade frågan om Svalbards suveränitet relevans och den erkändes allmänt som terra nullius.[6]
Under tidigt 1900-tal påbörjades kolbrytning på Svalbard och gruvorterna Pyramiden och Barentsburg grundades. Även Sverige deltog genom att Sveagruva anlades 1917.[1] Trots den omfattande exploateringen av öarna dröjde det ända till 1920 innan dess statsrättsliga ställning reglerades.[7] Detta gjordes i den så kallade Spetsbergtraktaten, genom vilken de traktatundertecknande staterna gavs rätten att bedriva jakt, fiske och annan näringsverksamhet på Svalbard så länge de erkände Norges suveränitet över öarna.[8] Numera är ryskägda Arktikugol det enda utländska företag som upprätthåller gruvdrift på Svalbard.[9]
Från det att öarna upptäcktes och fram till 1920 kallades större delen av vad som idag är Svalbard för Spetsbergen. Vid 1900-talets början bytte Norge territoriets namn till Svalbard, från benämningen Svalbarð som omnämns i Landnamsboken 1194.[10] Den äldre benämningen Spetsbergen lever dock kvar i flera språk än idag.[11]
Trots att öarna administreras separat, räknas Svalbard och Jan Mayen som en enskild enhet i ISO 3166-standarden. Tillsammans har de tillägnats landskoden sj.[12][13]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :132