Svante Arrhenius KmstkNO, LVA, LLA, HedLIVA, LVS, LFS, HedLVVS | |
Arrhenius, 1909. | |
Född | 19 februari 1859 Uppsala, Sverige |
---|---|
Död | 2 oktober 1927 (68 år) Stockholm, Sverige |
Nationalitet | Svensk |
Forskningsområde | Kemi, fysik |
Institutioner | Stockholms högskola |
Nämnvärda priser | Nobelpriset i kemi (1903); Franklinmedaljen (1920) |
Svante August Arrhenius, född 19 februari 1859 på Viks gods i Balingsta församling (Uppsala län), död 2 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk fysiker och kemist som var verksam inom många delar av naturvetenskapen.[1][2][3] Han var professor i fysik vid Stockholms högskola 1895–1905 och sedan rektor på högskolan 1897–1902. Han blev den förste svenske nobelpristagaren när han tilldelades Nobelpriset i kemi 1903.
Svante Arrhenius brukar tillsammans med Wilhelm Ostwald och Jacobus Henricus van't Hoff räknas som den fysikaliska kemins grundare.