Svebiska riket var ett historiskt kungarike på den iberiska halvön som grundades av sveberna efter invasionen av Romerska Spanien 409.[1] Det var en av de första stater som bildades i en provins av det Västromerska riket. Riket försvann då visigoterna invaderade Spanen men vid mitten av 500-talet hade sveberna återigen etablerat ett kungarike i Galicien erkänt cirka 535. Svebiska riket var ursprungligen hedniskt men antog dan arianska kristendomen 466 och katolicismen på 560-talet. Detta kungarike förblev självständigt fram till år 585 då den visigotiske kungen Leovigild infogade riket i det visigotiska riket.
Galicien och norra Lusitanien var avlägset belägna provinser i det romerska riket. Till skillnad från andra folk, som vandaler, västgoter, östgoter eller hunner, som spelade en stor roll i förlusten av Roms västra provinser, utgjorde sveberna praktiskt taget inget hot mot Rom. Under hela sin historia som en självständig nation upprätthöll de en betydande diplomatisk aktivitet, främst med det västromerska riket, vandalerna, visigoterna och senare frankerna.