Stora riksvapnet | |
Stora riksvapnet. | |
Litet vapen | |
---|---|
Lilla riksvapnet. | |
Detaljer | |
Ägare | Konungariket Sverige |
Infört | 1336[1]/1448/1908 |
Sköldhållare | Två krönta lejon av guld med kluvna svansar |
Ordnar | Serafimerorden |
Tidigare versioner | |
Används | Konungen samt den svenska staten |
Sveriges riksvapen eller är Sveriges officiella heraldiska vapen. Det finns två riksvapen: stora riksvapnet, som även är statschefens personliga, och lilla riksvapnet. Riksvapnen regleras i svensk lag och får inte användas i näringsverksamhet utan tillstånd.[2][3]
Kung Magnus Ladulås (cirka 1240–1290) förde tre kronor i sitt kontrasigill, och hans sonson Magnus Eriksson (1316–1374) lät slå tre kronor på sina mynt. Under kung Magnus regering förekommer även tre kronor-vapnet första gången. När Albrekt av Mecklenburg (cirka 1338–1412) kröntes till kung (1364), bortlade han fädernesvapnet och satte i stället tre kronor i sin vapensköld.
Karl Knutsson (Bonde) (cirka 1408–1470) lät 1448 skapa stora riksvapnet genom att i en huvudsköld kvadrera tre kronor och Bjälboättens kungavapen från 1275. Vapnets fyra blå fält åtskildes av ett gult (gyllene) kors, vilket kan betraktas som förlagan till den svenska flaggan. Vid den tiden tillkom vapensköld endast levande enskilda personer; man kunde då inte tala om ett riksvapen, utan endast om kungens eget.