Symbolism

Symbolism är en litterär och konstnärlig strömning som på 1880- och 90-talen utvecklades i Frankrike och sedan fick avläggare i andra länder. De franska symbolisterna räknas till dekadenterna^[1] – de konstnärer mot 1800-talets slut som ville befria litteraturen från samhällsmoral och nyttotänkande.

Symbolismen utarbetades på 1880-talet i Frankrike som en reaktion mot naturalismen i romanen, särskilt sådan den representerades av Émile Zola, och Parnass-skolans plastisk-måleriska poesi. De försökte pånyttföda och förnya idealismen, hermetismen och romantiken från 1800-talets början. Istället för naturalismens positivistiska vetenskapstro, sociala engagemang och realistiska verklighetsåtergivning ville symbolisterna ägna sig åt det inre livet och ta avstånd från samhället och dess problem. De flesta symbolistiska författarna var poeter.

Samtidigt började på 1880-talet en riktning inom konsten försökte låta färg och innehåll i målningarna få ett symboliskt innehåll. Man drog sig från det då populära landskapsmålningarna och återknöt till äldre tiders allegoriska måleri. Företrädare för den tidiga symbolismen var bland andra Gustave Moreau och Arnold Böcklin. Hos Paul Gauguin fick symbolismen i stället en exoticerande prägel. Runt Odilon Redon bildades på 1890-talet en skola som brukade religiösa symboler på ett teckenartat sätt i sin konst. Hos konstnärer som James Ensor och Max Klinger gavs konsten litterära och personliga anspelningar.^[2]