Tactical Air Command

Tactical Air Command
Information
Officiellt namn	Tactical Air Command
Datum	1946–1992
Land	USA
Försvarsgren	USA:s arméflygvapen (1946–1947) USA:s flygvapen (1947–1992)
Typ	Huvudkommando
Efterföljare	Air Combat Command[1]
Högkvarter	Langley Air Force Base
Flygplan
Attackflygplan	A-1 Skyraider A-7 Corsair II A-10 Thunderbolt II A-26 Invader A-37 Dragonfly AC-130 Gunship F-15E Strike Eagle F-105 Thunderchief F-111 Aardvark F-117 Nighthawk
Telekrigförings flygplan	EC-121 Warning Star E-3 Sentry E-8 Joint Star
Jaktflygplan	P-47 Thunderbolt P-51 Mustang F-80 Shooting Star F-82 Twin Mustang F-84 Thunderjet F-86 Sabre F-100 Super Sabre F-101 Voodoo F-104 Starfighter F-4 Phantom II F-15 Eagle F-16 Fighting Falcon
Spaningsflygplan	O-1 Bird Dog O-2 Skymaster OV-10 Bronco
Transportflygplan	C-47 Skytrain C-119 Flying Boxcar C-123 Provider C-130 Hercules
Helikoptrar
Transporthelikoptrar	UH-1 Iroquois UH-60 Black Hawk
Spaningshelikoptrar	OH-23 Raven OH-6 Cayuse
Räddningshelikoptrar	MH-53 Pave Low MH-60 Pave Hawk

Tactical Air Command (TAC, svenska: Taktiska Flygkommandot) var ett huvudkommando inom USA:s flygvapen. TAC bildades efter andra världskriget som en av huvuddelarna av USA:s arméflygvapen och, efter 1947 USA:s flygvapen. Kommandot avvecklades 1992 och dess rester uppgick i det nybildade Air Combat Command (ACC).^[1]

Under kalla kriget utgjorde Taktiska Flygkommandot det amerikanska flygvapnets samlade taktiska slagkraft i form av attackflygplan. För att attackflyget skulle kunna verka ingick också jaktflygplan för att eskortera attackflyget och försöka uppnå luftherravälde.