Tinnitus

Tinnitus
Latin: paracusia
Klassifikation och externa resurser
ICD-10H93.1
ICD-9388.3
DiseasesDB27662
Medlineplus003043
eMedicineent/235 
MeSHsvensk engelsk

Tinnitus (av latinets tinnire, 'att ringa'[1]) är en hörselåkomma som innebär att höra ringande ljud som saknar ljudkälla (jämför hörselhallucination). Ibland används ordet öronsus, men få personer med tinnitus vill beskriva ljuden/oljuden de hör som "öronsus". Ljuden är av personen själv upplevda ljud som t.ex. kan beskrivas som pipande, djupa bastoner och/eller brusande. Tinnitus kan variera i olika kombinationer, styrka och intensitet.

Ungefär 2,3 % av den globala befolkningen påverkas av tinnitus med konsekvenser av sämre livskvalitet.[2] I Stockholms län räknar man med mellan 50 000 och 70 000 människor som besväras av dessa ibland outhärdliga ljudförnimmelser som uppkommer efter felaktiga impulser mellan innerörat och hjärnan. Enligt American Tinnitus Association[3] har tolv miljoner amerikaner tinnitus, en miljon har så svår tinnitus att det påverkar deras dagliga liv.

Tinnitus kan medföra sömnbesvär, koncentrationssvårigheter, irritation, ilska, oro, depressioner, huvudvärk, stress och trötthet. Prevalensen för ökade tinnitusbesvär tycks öka med åldern upp till cirka 70 år.[4] Alla upplever tinnitus ibland, men för en del fortsätter ljuden att låta. Ljuden kan liknas vid fantomsmärta[4] och i många fall är stress en bidragande faktor[5][6]. Vissa människor kan tolerera ljuden med tiden, medan andra behöver mycket hjälp och stöd. Tinnitus förekommer i alla åldrar[4].

  1. ^ Nationalencyklopedins ordbok
  2. ^ Jarach, Carlotta M.; Lugo, Alessandra; Scala, Marco; van den Brandt, Piet A.; Cederroth, Christopher R.; Odone, Anna (2022-09-01). ”Global Prevalence and Incidence of Tinnitus: A Systematic Review and Meta-analysis”. JAMA Neurology 79 (9): sid. 888–900. doi:10.1001/jamaneurol.2022.2189. ISSN 2168-6149. https://doi.org/10.1001/jamaneurol.2022.2189. Läst 16 maj 2024. 
  3. ^ ”American Tinnitus Association”. Arkiverad från originalet den 28 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180728025550/https://www.ata.org/. Läst 24 oktober 2014. 
  4. ^ [a b c] Baguley, David; McFerran, Don; Hall, Deborah (2013-11-09). ”Tinnitus”. The Lancet 382 (9904): sid. 1600–1607. doi:10.1016/S0140-6736(13)60142-7. ISSN 0140-6736. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140673613601427. Läst 16 maj 2024. 
  5. ^ Hackenberg, Berit; Döge, Julia; O’Brien, Karoline; Bohnert, Andrea; Lackner, Karl J.; Beutel, Manfred E. (2023-01). ”Tinnitus and Its Relation to Depression, Anxiety, and Stress—A Population-Based Cohort Study” (på engelska). Journal of Clinical Medicine 12 (3): sid. 1169. doi:10.3390/jcm12031169. ISSN 2077-0383. https://www.mdpi.com/2077-0383/12/3/1169. Läst 16 maj 2024. 
  6. ^ Hasson, Dan; Theorell, Töres; Wallén, Martin Benka; Leineweber, Constanze; Canlon, Barbara (2011-12). ”Stress and prevalence of hearing problems in the Swedish working population” (på engelska). BMC Public Health 11 (1). doi:10.1186/1471-2458-11-130. ISSN 1471-2458. https://bmcpublichealth.biomedcentral.com/articles/10.1186/1471-2458-11-130. Läst 16 maj 2024. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne