Tinnitus

Tinnitus (av latinets tinnire, 'att ringa'^[1]) är en hörselåkomma som innebär att höra ringande ljud som saknar ljudkälla (jämför hörselhallucination). Ibland används ordet öronsus, men få personer med tinnitus vill beskriva ljuden/oljuden de hör som "öronsus". Ljuden är av personen själv upplevda ljud som t.ex. kan beskrivas som pipande, djupa bastoner och/eller brusande. Tinnitus kan variera i olika kombinationer, styrka och intensitet.

Ungefär 2,3 % av den globala befolkningen påverkas av tinnitus med konsekvenser av sämre livskvalitet.^[2] I Stockholms län räknar man med mellan 50 000 och 70 000 människor som besväras av dessa ibland outhärdliga ljudförnimmelser som uppkommer efter felaktiga impulser mellan innerörat och hjärnan. Enligt American Tinnitus Association^[3] har tolv miljoner amerikaner tinnitus, en miljon har så svår tinnitus att det påverkar deras dagliga liv.

Tinnitus kan medföra sömnbesvär, koncentrationssvårigheter, irritation, ilska, oro, depressioner, huvudvärk, stress och trötthet. Prevalensen för ökade tinnitusbesvär tycks öka med åldern upp till cirka 70 år.^[4] Alla upplever tinnitus ibland, men för en del fortsätter ljuden att låta. Ljuden kan liknas vid fantomsmärta^[4] och i många fall är stress en bidragande faktor^[5][6]. Vissa människor kan tolerera ljuden med tiden, medan andra behöver mycket hjälp och stöd. Tinnitus förekommer i alla åldrar^[4].