Urananrikning

Urananrikning är den process i kärnbränslecykeln, där halten av isotopen ²³⁵U i naturligt uran höjs (anrikas) genom någon form av isotopseparering. Isotopen ²³⁵U är klyvbar, det vill säga kan undergå fission varvid frigörs en stor mängd kärnenergi, och kan därför användas för att producera energi i ett kärnkraftverk, se vidare artikeln kärnkraft. Fission utnyttjas även i kärnvapen. Halten ²³⁵U i naturligt uran är dock för låg för båda dessa ändamål, endast cirka 0,7 %. Resten, cirka 99,3 %, består av isotopen ²³⁸U. Den rest som blir kvar efter anrikning kallas utarmat uran.