Volga (Ryska: Волга) | |
Flod | |
Volga vid Uljanovsk
| |
Land | Ryssland |
---|---|
Bifloder | |
- vänster | Kama, Unzja, Vetluga, Samara |
- höger | Oka, Sura, Svijaga |
Städer | Astrachan, Volgograd, Samara, Kazan, Uljanovsk, Nizjnij Novgorod, Jaroslavl |
Källa | Valdajhöjderna[1] |
- läge | Tver oblast, Ryssland |
- höjdläge | 210 m ö.h.[2] |
- koordinater | 57°15′31″N 32°28′22″Ö / 57.25861°N 32.47278°Ö |
Mynning | Kaspiska havet |
- höjdläge | 28 m u.h. |
- koordinater | 46°44′N 47°51′Ö / 46.733°N 47.850°Ö |
Längd | 3 700 km[1] |
Flodbäcken | 1 380 000 km²[2] |
Vattenföring | |
- medel | 8 087 m³/s[3] |
- maximum | 39 400 m³/s[3] |
- minimum | 1 140 m³/s[3] |
Geonames | 472776 |
Karta över Volgas flodsystem
|
Volga (ryska: Во́лгаLyssna ) är Europas längsta och mest vattenrika flod. Den har sina källor i Valdajhöjderna (cirka 210 meter över havet) i Ryssland,[2] cirka 400 kilometer nordväst om Moskva, och mynnar ut i Kaspiska havet efter 3 690 kilometer. Floden, med ett avrinningsområde på 1 380 000 kvadratkilometer, har ett stort antal bifloder, av vilka Oka och Kama är de största. Från Valdajhöjderna flyter floden huvudsakligen österut till Kazan där den böjer av söderut. Vid Kazan reser sig den västra flodbanken rakt upp och når en högsta punkt på 350 meter. Vid Volgograd delar sig Volga och de två flodarmarna mynnar via ett större delta i Kaspiska havet. Före delningen vid Volgograd är medelflödet 8 087 kubikmeter i sekunden.[3]
Från väster ansluter biflödena Oka, Sura och från öster Unzja, Kama och Samara. Flera vattenkraftverk finns längs vid Samara, Volgograd, Saratov och Tjeboksary. Volga är starkt förorenad, och livet i floden är därför starkt skadat som en följd av det.[2]