William Whewell | |
![]() | |
Född | 24 maj 1794[1][2][3] Lancaster, Storbritannien |
---|---|
Död | 6 mars 1866[1][2][3] (71 år) Cambridge[4] |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Trinity College, Cambridge[5] Lancaster Royal Grammar School Dallam School Universitetet i Cambridge[6] ![]() |
Sysselsättning | Nationalekonom, universitetslärare, matematiker, geolog, teolog, författare[7], historiker, filosof, fysiker, konsthistoriker[8] |
Befattning | |
Ordförande för Geological Society of London (1837–1839)[9] Ordförande för British Science Association (1841–1842)[10] | |
Arbetsgivare | Universitetet i Cambridge |
Maka | Everina Frances Ellis (g. 1858–)[11] |
Utmärkelser | |
Royal Medal (1837) Bakerföreläsningen (1848) Fellow of the Royal Society Smith's Prize Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Chancellor's Gold Medal | |
Redigera Wikidata |
Whilliam Whewell, född 24 maj 1794, död 6 mars 1866, var en brittisk forskare och filosof.
Whewell var 1828-32 professor i mineralogi och 1838-55 i moralfilosofi vid Cambridges universitet. Han bidrog kraftigt till reformerandet av den matematiska undervisningen i Cambridge samt till införandet av praktisk filosofi och naturvetenskaper som läroämnen. Han författade bland annat Astronomy and general physics, considered in reference to natural theology (1833, ny upplaga 1864; svensk översättning "Astronomi och allmän physik", 1842), History of the inductive sciences (1837; 3:e upplagan 1857), Philosophy of the inductive sciences (1840; i omarbetad form, 3 delar, 1858-60), utgörande en kunskapslära, som hävdade om Kants erinrande idéer och därigenom bröt med den engelska filosofins empiriska grundriktning, samt Elements of morality, including polity (1845; 3:e upplagan 1854), Lectures on systematic morality (1846) och Lectures on the history of moral philosophy in England (1852; 3:e upplagan 1862), i vilka han intar en intuitionistisk moralisk ståndpunkt. Därjämte översatte han Grotius De jure belli et pacis (1853), Goethes Hermann und Dorothea med mera.