Woodrow Wilson | |
Tid i befattningen 4 mars 1913–4 mars 1921 | |
Vicepresident | Thomas R. Marshall |
---|---|
Företrädare | William Howard Taft |
Efterträdare | Warren G. Harding |
Född | 28 december 1856 Staunton, Virginia |
Död | 3 februari 1924 (67 år) Washington, D.C. |
Gravplats | Washington National Cathedral[1] |
Politiskt parti | Demokratiska partiet |
Yrke | Jurist Statsvetare Politiker |
Maka | Ellen Louise Axson Edith Bolling Galt |
Namnteckning |
Woodrow Wilson, född 28 december 1856 i Staunton i Virginia, död 3 februari 1924 i Washington D.C., var en amerikansk politiker (demokrat), jurist och statsvetare. Han var guvernör i New Jersey 1911 och USA:s president åren 1913–1921. Han mottog Nobels fredspris 1919.
Bland Wilsons mest minnesvärda åtgärder hör bildandet av en federal riksbank, införandet av direkta val till USA:s senat, federal rassegregering, federal inkomstskatt och kvinnlig rösträtt i hela USA, samt inträdet i första världskriget. Vid fredsförhandlingarna i Versailles spelade han en aktiv roll, vilket mynnade ut i Wilsons 14 punkter och Nationernas förbund, vilka skulle garantera en varaktig och stabil fred men misslyckades vinna önskvärt gehör, då en betydligt hårdare linje mot Tyskland genomdrevs och senaten röstade nej till amerikanskt medlemskap i NF. Wilsons överansträngning resulterade i sjukdom och en stroke, vilken delvis förlamade honom och kraftigt begränsade hans makt till förmån för hans hustru och rådgivare fram till hans avgång. Detta i kombination med hans vicepresident Thomas Marshalls ovilja att kandidera bäddade för en republikansk jordskredsseger i november 1920.