Yngre futhark

16-typiga runraden / yngre futhark

Yngre futharken ristad på ett vikingatidaben: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴᚼᚾᛁᛅᛋᛏᛒᛘᛚᛦ

Alternativa namn 16-typig futhark 16-typiga futharken Yngre futharken Yngre runraden Nordiska runraden Typ Futhark (runalfabet) Period ca 700–1200 e.Kr. Epok Vikingatid Nordisk tidig medeltid Område Nordeuropa Språk Fornnordiska

Yngre futhark (av de inledande runorna: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴ, fuþark),^[a] även kallad 16-typiga- eller nordiska runraden, bland flera namn, var ett fornnordiskt skriftsystem i form av en runrad (futhark) som var i bruk under vikingatiden och nordisk tidig medeltid (ca 700–1200).

Olika varianter med olika utformning av runtecknen förekommer, där de två viktigaste i Norden kallas långkvistrunor och kortkvistrunor, vilka främst skiljer sig i antalet fogade kvistar. En extrem variant är stavlösa runor där huvudstavarna är bortrationaliserade, varpå skriften består av streck och punkter med olika lutning, längd och höjdplacering. En sen variant är stungna runor – runor med insatt prick – som anger runors separata ljudvärde.

De tre varianterna – långkvist, kortkvist, stavlös – representerar antagligen olika behov: från monumental och förenklad skrift till snabbskrift, det senare troligen anpassat för disponibel skrift, såsom träsnitt, en teori som varit svår att styrka på grund av få antalet bevarade vikingatida inskriptioner på trä.^[1] Under medeltiden exploateras tekniken med stungna runor på ytterligare runor, men ställs då inte längre i futharkens ordning, utan i alfabetisk ordning – idag kallat medeltida runalfabetet.

Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades