Zen är det japanska och västerländska namnet på en ursprungligen kineisisk riktning inom mahayanabuddhismen. På kinesiska heter riktningen chan (förenklad kinesiska: 禅; traditionell kinesiska: 禪; pinyin: chán). Det traditionella tecknet 禪 används även på japanska (kanji).
Zen uppstod i Kina på 500-talet e. Kr. och har därifrån spridits till grannländerna Korea, Vietnam och Japan och vidare till västvärlden.[1] Namnet är en japansk fonetisk anpassning av det kinesiska namnet chan, som i sin tur är en översättning av sanskrit-ordet "dhyana",[2] med ungefärlig betydelse "meditation".[3]
Zen har många grenar, och ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Gemensamma nämnare inkluderar zazen (sittande meditation), den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är.[4]
Zen | |
---|---|
Kinesiskt namn | |
Standardkinesiska Hanyu pinyin | Chán |
Standardkinesiska Wade-Giles | Ch'an |
Kantonesiska jyutping | Sim |
Shanghaikinesiska (wu) | Zeu [zø] |
Traditionell kinesisk skrift | 禪 |
Förenklad kinesisk skrift | 禅 |
Japanskt namn | |
Romaji = uttal | Zen |
Hiragana | ぜん |
Kanji | 禅 |
Koreanskt namn | |
Reviderad koreansk romanisering | Seon |
McCune-Reischauer | Sŏn |
Hangul | 선 |
Hanja | 禪 |
Namn på Sanskrit | |
Romaniserat | Dhyāna |
Devanāgarī | ध्यान |
Vietnamesiskt namn | |
Quốc ngữ | Thiền |
Hán tự | 禅 |
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Harvey
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Dumoulin
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Kasalis
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Zensite